Inte ens döden kan sklija oss åt. <3
när man kan vila i frid då blir man hel, då samlas allt och alla som man har älskat. så jag säger inte ens döden kan skilja oss åt. <3 för det är de jag tror på. jag tror inte på att man glömmer allt, utan att allt finns kvar med själen.
inte ens döden kan skilja oss åt. <3
likheten mellan ryttare och häst.
likheten mellan ryttare och häst, om man valde sin häst bara för att den var snygg och ståtlig och kunde vinna alla tävlingar. då brukar man inte känna dettta är den rätta, men om man har kännt den känslan detta DETTA är min häst! då brukar man också har upplevt samma saker i sitt liv.
jag och santana är väldigt väldigt lika, vi har varit med om mycket lika saker och vi är bbåda rädda för samma sak. att bli lämnad. vi båda har blivit lämnade av så många :'(
och vi mår dåligt av att människor är elaka emot en, santana får ju inte uppleva det mer, men jag får de...
santana har blivit slagen, straffad, lämnad och massa andra saker i sitt liv, nu har han det bra, för han vet att han inte blir lämnad av mig, men han kan åter uppleva gammal minnen om man kanske är ute och går, och ingen häst är med, då kan han bli lite rädd, men de är bara att lugna ner han. men jag har ingen som lugnar mig...
så länge min bäbbis mår bra så mår jag bra.
inte äns döden kan skilja oss åt. <3 love u. <3 
Människors gäns?
klart vissa har de men inte alla, huvudsaken är att vi har de bra. vi människor är så ego att vi kan rädda oss sjävla på någon annans bekostnad.
är det rätt, eller att vi vill nå ett mål men att då måste vi ha någon som hjälper oss med de oftast.
många av oss människor vill inte sammarbeta, vi säger att vi sammarbetar men egentligen så vill vi bara nå vårat mål och kan göra vad som helst för att nå det...
// ämmäh
hiss / diss
nu ska jag göra min första hiss / diss (;
och det jag vill hissa är .... WESTERN RIDNING och DISSA hoppning och dressyr.
min motevering; det är inte så att jag har något emot hoppning eller dressyr, men jag har min egna erfarenhet av det... i hoppningen så var jag rädd och det gjorde så att jag var spend och det gjorde så att santana inte kände sig bekväm i det. och dressyr där så hade vi inget intresse och i western så fanns det en jävla massa intresse och det är lätt att lära sig, det är bara att lyssna till sig själv. och plus att vi båda var av slappna och när jag hoppa och gjorde dressyr så vet jag att jag kunde ta mycket i munnen och vara rätt hård i handen när jag rider engelsk ridnign, men när jag rider western ridning då är jag helt mjuk och tar inget i santana. så mitt tips till alla som känner att hoppning eller dressyr är deras grejj börja med WESTERN det är de bästa jag har gjort i mitt liv och det tar inte lång tid att lära sig (; 
WESTERN RIDNIGN !!
och dissa ... 
dressyr & ...
hoppning... 
Kärlek?
jag har aldrig varit kär på riktigt. jag har aldrig hart en lång varandre relation, har stått ut i kanske nån vecka om killen har haft tur. och ibland har vissa fått ha ett jävligt lååångt förhållande med mig men då har jag mått så jävla piss så jag har inte orkat bry mig och plus att jag villl ha någon som bryr sig lite om mig (a) hahha.
men nu, jag orkar inte med förhållanden och sånt. visst om jag hittar en kille som jag gillar, men annars så kör jag på lekar grejen. jag leker med killar... hehhee. det är kanske inte är rätt eller så men så ser de ut när jag håller på med killar. vissa tar illa upp och andra inte. men en dag kommer jag hitta min sanna kärlek och den kommer jag ta god hand om, men nu under tiden så kör jag inga förhållanden, kanske raggar upp någon kille lite då och då för att ha lite sköjj, men min kärlek som jag bär på ger jag till de som betyder något för mig. mina sanna vänner, min häst och min familj. det är något som betyder något för mig, och det är de som betyder något som jag vill slösa min kärlek på. det är inte så att jag är homosexuell men jag känner varför ska jag slösa tid på killar och förhållanden, när jag inte ens orkar med mig själv. jag brukar ofta säga, "varför skaffa mer problem när man redan har så många". det är mitt moto och det kommer jag köra med tills jag hittar den som jag vill slösa min kärlek på.
min åsikt "om att respektera en annans åsikt".
Alla har en egen tanke och årikt. Det har alla rätt att ha, man har också rätt att starta en diskution. Men jag tycker det är så onördigt när man gör stora bråk bara för att man har olika åsikter. Jag menar inte att man inte ska säga sin egen åsikt när någon annan har talat om sin men jag tycker att det går faktist en gräns. Det behöver inte bli stora bråk bara för att någon säger att hopp ryttare de tänker bara på att få över hästen över några hinder och gör allt för att vinna, och gör hästen fel då blir den bestrafad. Men det är inte alla som bestrafar sina hästar som hoppar, det finns sådana som hoppar tävlingar och håller på med NH. Men det finns sådana som bestrafar sin häst. Jag kan ju tycka att det finns ett bättre sätt att säga till hästen att de blev fel, och att jag kan tycka att det är för de mästa ryttarens fel. Men alla tycker inte som jag och det respekterar jag. Jag försvarar inte de som slår sina hästar men jag säger att de FÅR ha en egen åsikt och att jag ska inte bli sur och skapa ett bråk bara för att den inte tänker och ser hästar på det sättet som jag gör. Det finns såna som håller på med NH som också tänker på olika sätt och gör värsta grejen bara för att någon säger jag kör med faser när jag tränar min häst och så säger någon annan nej det är fel. Och så blir värsta stora grejen. Det är inte lika roligt att vara med i diskutioner när man vet att jag kanske kommer få 10 eller fler personer emot mig. Och folk undrar varför inte man kommenterar deras texter. Det är ju för att det finns människor som inte kan acceptera att alla inte tycker och tänker så dom. Men man måste lära sig att respektera varandra och att acceptera att alla tänker inte som mig.
Och det finns nog inte en ända människa som tänker precis på samma sätt. 
Mina tankar och åsikter "Om att ha godis när man tränar sin häst".
Om jag ska bara träna och leka då är det på skoj och då ska vi bara ha kul, då blir det mys och beröm med klapp och ibland godis.
När jag ska lära in ett trick på han då har jag alltid godis med mig. När han har gjort rätt får han godis.
Men om en häst rymmer och ryttaren inte får tag på hästen och hämtar en hink med havre i och ska LOCKA hästen till sig, eller om man ska lära in hästen något och de inte går med att visa hästen. Då tar vissa fram en godis och LOCKAR back hästen ist... det tycker jag är fel.
Ibland vill inte hästar ens ha godis. Ibland när vi tränar och jag ska beröma Santana och klappar och ska ge han en godis då säger han rent av "nej tack".
Han uppskatta klappen. Vissa hästar blir tiggiga av godis och blir helt stolliga, då fungerar det helt enkelt med klappen. Men vissa hästar vill ha en liten extra stjärna för de dom har gjort. Det är helt upp till ryttaren och hästen vad de vill använda för att nå bäst resultat.
Och en annan sak som jag tycker är fel, det är när människor sitter och säger att hästar bara blir tiggiga och allt när man använder godis. Så är de för vissa hästar och vissa inte.
Som sagt det är upp till ryttare och häst, hur ryttaren vill belöna hästen och hur hästen vill bli belönad.
(MIN ÅSIKTER!)
desperat kille ... huu ...
den här historian börjar när jag och nattah sitter i en litet hus på en lek plats. då kommer en random kille och sätter sig brevid oss. han börjar prata med oss. först trodde nattah att jag kände han och jag trodde nattah kände han. vi pratar och pratar...
efter ett tag så måste jag och nattah gå hem och äta mat. vi bytte telefon nummer. när vi har ätit klart så ska vi gå och träffa denna weeerd killen igen. men då kommer självklar min lilla syster och säger att vi ska åka till fucking jävla skåne. det skiter jag ju i och tar med mig nattah och börjar gå. jag visste inte vart jag skulle eller något men jag ville bara bort. efter ett tag så ringer jag emme och pratar lite med henne. sen får jag prata med pappa, jag ville att han skulle hjälpa mig att få vara kvar hos nattah i olofsbo. jag ville inte åka till skåne egentligen. efter ett tag så ringer nattahs papppa och säger aatt vi ska gå hem utan problem. jag vägrara men jag gick för natttahs skull. så att hon inte skulle hamna i problem. när vi kommer fram så säger jag hejdå och lite sånt till nattahs föräldrar.
mamma och anders hade parkerat på parkerignen utan för campingen så börjar gå dit, nattah hängde med för att säga hejdå ordentligt.
när vi kommer fram tilll bilen och ska börja packa in så får jag ett sms från random killen där han frågar om jag tror nattah gillar han. jag sa självklart kör på.
när vi hade kommit fram till skåne så gick vi in och åt lite mat och gjorde inte så mycket mer. senare på kvällen typ vid 11, får jag ryk och går ut. prata först lite med random kille och sen lite med natha och sen lite med bälla och en massa andra personer. åker lite kundvagn och typ dampar lite och sen så går jag hem. sen när jag kommer hem så får jag lite sms fårn random killen. han börjar prata om att ingen gillar han och han inte är bra och massa såånt. efter jag hade snackat med han lite så får jag ett sms där det stod "gillar du mig". frågar ju självklar hur han mena. "gillar gilllar" fick jag tillbaka. jag svara inte på smset.
nästa dag så får jag en bild på han. han stod där utan tröja och visa sina magmöskler. visst magmöskler gillar jag, rent av älskar det. men sånt fastnar jag inte för inte längre. för i tiden kunde jag bli ihop med någon bara för att den var snygg hade mycket möskler osv. men inte längre har lagt ner det... efter en stund får jag ett sms "kär typ". jag visste ju inte vad jag skulle svara så jag skerv "kanske när jag lärt känna dig". hade bara känt han i en dag. efter ett tag så får jag ett till sms. "när? hur? var? kmr du lära känna mig?" jag svara inte. får samma sms igen. svarar inte.
nästa morgon får jag lite sms från han igen, där han undra vad jag gjorde och lite sånt. jag svara.
sen får jag ett sms "är du oskuld?" jag säger sanningen "nee, du?".
jag fråga bara för skoj skull -"vill du inte förlora den?" svaret löd "jo men jag vill ha ett förhållande me den personen och ingen vill ha ett förhållande så :(" jag svara "gulligt" hihihih. jag tyckker sånt är gulligt även om jag inte är ute efter ett sånt förhållande jag är inte ute efter ett förhållande över huvudtaget. vet hur jag fungerar.
sen smsar vi inte på ett tag. efter ett tag så får jag ett till sms " jag vill förlora min ossskuld". efter som att jag är jag så sägeeer jag ju självklart "gör det då :D".
- Random svara "med?"
- Jag svarar "en tjej, eller kille om du vill det"
- Random svara "vem gillar mig? ingen"
- Random skriver "vill du ta min oskuld?"
- Jag svara " de är säker jätte många som gillar dig" efter som att jag inte vill såra någon.
- Jag svara igen "vi får se" eftersom att jag är jag (; thihihihih.
efter en timma så får jag mer sms från Random (R)
R "hej"
Jag " hej"
R "görru?"
Jag " inget du ?"
R "tänker"
Jag "påvad"
R "vrf ingen gillar mig"
nu kommer det där jag känner igne mig så mycket. just den meningen "vrf ingen gillar mig" den har jag tänkt så många gånger... :(
sen pratar vi lite om att man inte ska tänka så och lite annat.
nästa dag får jag ett sms från R "vill du försöka" och efter som att jag inte gillar att göra folk ledsna så är jag ju så dum och säger "mm"
R svara "säker ? :D<3"
Jag svara "mm"
hur kan man vara så korkad ? ... men jag ville ju inte att han skulle bli ledsen eller så... jag ville ju bara hjälpa.
dagen innan hade vi snckat jätte mycket om att man inte ska ge upp och att man inte ska ta livet av sig och sånt.
och då blev det så här.
efter ett tag så svara R "tack <3" av alla ord så säger han tack ?
jag tänkte "????" tack man säger ju inte tack... eller gör man? enligt mig så säger man inte tack.
sen snackar vi lite med varadnra om vad vi gör på fritiden och lite sånt.
sen så frågar han om jag vill göra nåt nån gång. jag svarar ju självklart "mm".
får svaret "tycker du är väldigt söt<3"
jag svarar inte på det.
efter ett tag får jag ett sms "vilka slags killar gillar du?<3"
jag svarar "de som är sig själva"
R svara "tur jag har <3"
R skriver "gör du nästa vecka ?<3"
Jag svara " vet inte ,du?"
R svara "är ensam hemma fredag och lördag (;<3"
va fan skulle jag svara på det? jag ville ändå aldrig träffa han. snart så börjar jag att smsa med min pappas tjejs lille bror, han brukar säga såna bra saker så att jag mår bättre (a)
så snart så börjar jag prata med han.
Jag svara R med "okej"
R svara "men du vill kanske träffa mig en gång innan vi blir ihop."
det första som kommer upp i mitt huvud är NU ska jag säga det!
"jag gillar inte dig på de sättet." hade vid detta laget börjar prata lite smått med emmes bror. han hade sagt att jag skulle säga så som det var och allt. men jag kunde inte med. så mitt svar blev till R
"mmm"
R svara "gillar du mig?"
Jag skriver "vet inte. assa vi har bara träffats en gång. det är inte på riktigt." för mig är det inte på riktigt iallafall. men sommm sagt jag vill inte gör nån ledsen. och R fick ju sin vilja igenom till slut... -.-
jag fortsätter att prata med emmes bror som vi kallar för M nu.
vi pratade mycket om att jag skulle säga så som ajg kände och att jag måste det för annars mår jag dåligt. jag mådde dåligt, medans jag fick låsas atttt jag gilla Random...
fick svaret av R "skit it då :("
jag svara "men"
vafan skulle jag göra? jag kände att jag bara vill försvina. skulle jag dissa han och låta han må mer dåligt eller ska jag stå ut med han ett tag och sen göra slut?
jag stod inför de att ta ett belut, och jag som inte är så duktig på att ta beslut.
R skrev " jo jag glömde jag är känslig!"
nu mådddddddddde jag absolut dåligt kan jag säga er visste inte vad jag skulle göra. vad fan kan man göra i en sån här situvation?
fick ett sms av R senare på kvällen " jag vill verkligen vara ihop med dig."
jag svara inte, visste inte vad jag skulle göra och M hade sagt om han inte fattar så dissa. så det var de jag fick göra. dissa han.
sen fick jag ett anntal sms av R...
han fråga bland annat om jag var arg på han. och att han ville försöka... och att han lova att han skulle vara den bästa som jag nånsing hade haft...
och slutligen så har vi kommit till idag då...
fick ett sms runt tre idag.
R "hej emelie <3"
Jag "hej"
R "hur är det?"
Jag "sådär, sj"
R "vet inte dåligt, vill du prata?"
Jag "sitter i en bil"
R " ok, du verkar ha nåt emot mig om det är det som gör att dig att må dåligt så kan du sluta prata me mig"
vad skulle jag säga, det är ju lite därför jag mår dåligt. på grund av han... men jag vill ju inte göra någon ledsen.
så jag svarar " de inte du utan hela mitt liv."
R "ok vadå hela ditt liv? du ångrar säkert saker. ifall du vill prata så lyssnar jag gärna :)"
Jag "jag har social forbi, går på tabletter, mår bajs, har sårat så många i mitt liv, gör dumma och sjuka saker. har underbara vänner som inte förtjänar mig. går med på att göra saker som jag ångrar. jag kan inte säga nej. de e massa mer men inget finns att prata om. "
Jag " eller hur nattah sa att du kunde ta mig ist för henne?!"
R "hon typ bara vill att jag satsar på dig."
Jag "aha, men jag är ingen sak. inte nattah heller. o de e sant jag mår skit av att du ska hålla på att tjata om att jag ska ge dig en chans. visst jag och nattah kan vara dina vänner men inget mer. vi är inte de rätta för dig. kärlek finns för alla. gäller bara att hitta den rätta."
R "jadu jag kmr aldrig finna den rätta för det är skit snack."
jag täänkte, nu sa jag det! nu gjorde jag det!
det kändes skönt, men ändå inte. men vem vet om jag inte skulle sagt nått så kanske han bara skulle blivit mer sårad nån annan gång. så det var bra för båda.
sen snacka vi lite.
bland annat så löd några sms så här.
R "jag hatar mitt liv!!"
Jag "du är inte ensam"
Jag " men du har vänner, du måste inte ha tjej."
R "hhahah, knappt"
Jag "jag har heller inte så många vänner. men jag nöjer mig med de som jag har!"
sen fick jag några mer sms som jag varken vill skriva här eller svara på...
så här kan det se ut i någons liv. det kommer hända saker som man inte vet hur man ska ta sig ut. man kommer göra fel. man kommer göra rätt. det gäller bara att lyssna på sig själv.
vad är accepterat?
vad är då accepterat? finns det regler?
- ja på sätt och vis finns det regler, det är rätt och fel. man vet vad man kan göra för att göra någon glad, och man vet vad man kan göra men det kanske skadar den andra på något sätt.
man gör ibland elaka saker emot sin vän eller kille eller vad det nu är för relation man vill tänka sig.
man gör elaka saker, och det är inte rätt men det måste ske för att kanske bättra på något. men oftast vågar man inte säga att man blev ledsen eller sårad, för då kan man tänka och lura sig själv att den som gjorde fel tycker man är tjatig eller grinig eller jobbig. man kan tro en massa saker så de slutar med att man tar skiten ändå.
i vissa situvationer så kan de till och med vara att man inte har tillräkligt med ork eller inte vågar säga ifrån.
har varit i den situvationen många gånger.
det kan till och med vara att man har försökt att säga ifrån men ingen har lyssnat...
så de tips jag kan ge till er är att man alltid ska säga ifrån och man ska inte vara rädd att säga att man blev ledsen eller sårad eller så. för gör man det så blir allt mycket bättre och lättare.
Dominans
Svaga som starka individer har ett kontroll behov om att vara dominant. Man är dominant på olika sätt, vissa är dominanta emot sig själva, och andra är dominanta emot andra. Dominant har kommit fram genom åren. Vårt dominanta beteende har växt med så som vi har byggt samhället. Vi själva har växt fram vårt dominanta beteende, det skulle vara som ett hjälpmedel till den som skulle leda en flock men nu har vårt dominanta beteende vuxit med hur vi har byggt vårt samhälle. För i tiden så skulle man inte vara en diktatur för sitt folk, man skulle styra och ställa men inte på det sättet som man gör idag. Nu dödar man för att inte mista sin plats som ledare. För så var man en familj som behövde en ledare. Dominans handlar i stort sätt om makt, men på olika nivåer.
kontroll behov.
varför ska det vara så? för att vi människor har ett sånt kontroll behov.
Engelsk ridning eller Western??
Hade tänkt att ta upp ämnet lite nu, om vad jag tycker om Engelsk ridning och Western ridnig.
Många säger att engelsk ridning är mer plågsamare än western ridning det kan jag hålla med om men ändå neka för att det finns också massa andra som plågar sina hästar när de är i stallet, när de tävlar och när de rider ut eller är på tävling. Och det före kommer i alla olika sporter och grenar inom ridsporten. Så jag vill inte säga att engelsk ridning det är plågsamt för hästen och western ridning det är jätte bra och allt är frid och fröjd. Men så är det defenetivt inte! Det före kommer att man piskar sin häst i western ridningen som i engelsk ridning, man kör upp sporrar i magen på hästarna i engelsk ridning och i western ridning för att hästen ska lyssna bättre men det gör den defenetivt inte.
Så det är egentligen ingen gren eller sport inom ridningen som inte är plågsam, men visst kan jag ändå hålla med om att de före kommer mer inom engelsk ridning och så men det är för att många som rider inom hoppning och dressyr har ett helt annat tänk om hästar än vad jag har och det står jag för att jag tycker och jag har själv varit där men jag visste att det fanns ett bättre sättt som natural horsemanship och western. Rider faktiskt i min dressyr sadel ibland (shhhhh) (;
Så det jag ville få ut med denna krongliga text var att det finns ingen rättvisa någon stanns utan alltid är det någon som ska styra och ställa för någon annan.
/ ämmäh
Alla hästar älskar att bli klappade ...
Eller?
Många säger att hästar gillar när man håller på att ta på mulen och pussar på den och kramar och gosaar, men det är ju var människor säger. Hästar gillar inte när man tar en på mulen för de är ett privat ställe som är helt förbjudet att ta på, det är en hästs egendom.
Men varför säger då människor att hästar älskar när man klappar och gosar med dem. Men varför frågar vi inte hästen om den vill. Innan jag kommer fram till Santana så sträcker jag alltid ut handen mot honom inte rakt emot hans mule utan lite under så att den är riktad emot bogen. Då kan han känna att han kan ta den tid han behöver för att tänka på om han vill bli klappad eller om han inte vill de. Vill han bli klappad brukar han gå emot mig eller nosa på min hand och se välkomnande ut men om de inte är en klapp dag så brukar han bara ta bort huvudet och se ej välkomnande ut men ibland så nosar han på handen ändå men då brukar han vända bort huvudet. Det gäller att lyssna på hästens signaler vad en vill och inte vill. Det är inte alla hästar som gillar att bli klappade men vissa älskar att bli klappade. Hästar är precis som vi människor, vissa gillar att hålla handen medans vissa inte gillar att hålla handen. Så är det och det måste vi respektera, vi måste börja respektera varandra och börja lyssna på just hästens signaler.
Fel ?
Felen vi ser när det gäller hästhantering (all hantering av djur egentligen) begås inte av djuren utan av människan. Däremot begår djuren också misstag, men dom ser vi inte för vi är så fokuserade på vårat mål. Vi har satt upp ett mål och en väg dit. Vi har i vårt huvud planerat till punkt och pricka hur hästen borde (ska?) uppföra sig för att vi ska nå vårat mål. När vi övergår till detta målinriktade monster försöker våra fyrbenta vänner dra oss tillbaka till jorden igen, och rubbar vår plan, eller helt enkelt säga ifrån att dom inte vill vara en del av våran plan. När det blir fel skyller vi på hästen (för den följer inte mönstret vi målat upp). Detta gör alltså allt till vårt fel men vi lägger över det på hästen för att det är DOM som inte gör som VI säger till dom.
Men de flesta hästar (djur) begår misstaget att aldrig säga ifrån. Dom lär sig leva med att dom inte har någon talan och dom gör fel i att följa våra mönster. Men detta ser inte vi för våra ögon är riktade mot vårat mål. Get my point? Detta var bara ett "exempel" som är det vanligaste.
text skriven av : Oline Sverkersson
denna text är så jävla rätt, det är de som är så synd ... det är helt rätt de som oline säger att det är hästen som ska rätta sig efter oss, det är inte vi som ska rätta oss efter dom tycker väldigt många människor.
men egentilgen är det vi som ska rätta oss efter hästarna det är dom som går och bär runt på oss, det är dom som får gå med ett bett i munen, det är dom som får sporrar in köra i magen, dom för står inte att det är sporrar dom förstår inte varför man kör in två pigar i magen. dom förstår va dom gör för fel när dom försöker säga ifrån och lära oss människor något. utan det är hästana som får lära sig att lev som en instängd kappsäck, det är dom som får lära sig att leva med oss, det är ju inte vi som får lära oss leva med dom, gör inte hästaran det vi säger så säljer vi dom elr slaktar dom. det är så det är. vi kan döma vem som helts till döden bara för att dom inte upp fyllde våra kraf, för att dom sa ifrån. varför ska det vara så ? ;o tänk om våra föräldrar skulle säga nu går du och städar rummet annars äter vi dig till middag. hur skulle det kännas, alla föräldrar skulle ju bara köra med oss då. det är precis det som många häst ägare har gjort, dom bara kör med sina hästar, dom tackar inte dom älskar inte dom ska bara ha ha ha en massa saker, hästen ska gå "fint" i form, den ska kröcka på nacken så att den inte kan andas, den ska gå rätt och fint, den ska lyfta ordentligt på sig, den ska ha fin samlad galopp och trav. den ska ska ska ska, det finns en rad saker vi också ska göra för hästarna och när dom försöker säga det så lyssnar vi inte vi bara skiter i det, det är ju så att vi ska ju uppnå våra mål. hästarna ska inte ha något att säga till om. men varför ? varför ska inte hästarna ha något att säga till om? varför ska man sätta upp en massa regler som man måste ha på tävlingar tex. man måste ha spö och sporrar, liindor och massa skit på hästen i dressyr, i hoppning då skall man ju ha martingal, fina starka bet, och massa annat skit ... det finns ju ingen regel i hoppning att man ska ha det men det har ju blivit som det för annars räknas man som dålig och fattig om man inte har dyra saker på hästen. det finns så mycket som man kan ändara på, så att ist för att hoppa med massa bet och annat skit kan man ju hoppa löst. i dressyr kan man ju rida i repgrimma elr, varför inte löst. allt går bara om man vill.
text av : Emelie Spångberg
